dikt
DiKt
Nu när jag står här, längst upp på klippan,
Ser jag havet nedanför, och känner saltvattensstänk i ansiktet.
Jag tänker på mitt liv, och vad jag borde ha gjort,
Vad jag borde ha sagt, och vad jag borde känt.
Jag tänker på vad jag inte hunnit göra,
vad jag inte hunnit säga, och vad jag inte hunnit känna.
Jag känner ett sting i mitt hjärta när jag tittar ner,
mot de vassa klipporna som vågorna rasande slår emot.
Mitt hår blåser i stormen, och mina tårar flyger bort,
Lika snabbt som dom kommit fram.
Nu är det snart för sent, ingen återvändo,
ett steg och sen är allt över, måste vara säker nu.
Vänder mig om en sista gång, tittar mot mitt hem.
Känner efter en sista gång, är det verkligen vad jag vill?
Kommer fram till än en gång, att inget finns kvar att hämta.
Tar ett djupt andetag, tar det sista steget,
Känner det fria fallet, fäller en tår.
Kommer aldrig mer att gråta.
