sneckanz

Minns mig med en glädje sång:

Tack för livet, tack för vänner, tack för fågelns jubelsång.

Tack för att jag ännu känner när som våren är på gång.

Ännu hör jag vindens susning när den rör vid trädets topp och jag ser med stor förtjusning hur en morgonsol går opp.

När jag gammal blir och sliten och jag inga drömmar har,

när min värld är trångsynt liten,

håll mej inte längre kvar.

Jag vill kunna gå i skogen,

bara vara där en stund,

drömma mej tillbaks till logen och min ungdoms liseberg. (gröna lund)

När min kropp helt inflammeras är det bara att jag ber:

Låt mej slippa isoleras där jag inga blommor ser.

Inget menlöst prat vid sängen:

Du skall se det blir nog bra.

Lämna mej i fred på ängen när en gång jag skall åsta.

Varför skall vi tvingas skära det som är naturens gång?

Nej jag vill att mina kära minns mej med en glädjesång.

Jag vill inte ha en roll i någon trist och sjuk miljö,

inte ligga som ett kolli.

Bara lugnt och värdigt dö.